Kemisk förstärkning - en metod för att förbättra styrkan och segheten hos dentala keramiska material

Kemisk förbättring använder främst jonbytarteknologi, även känd som jonfyllning, vanligtvis med natriumjonbytarfältspatkeramik med mindre diametrar. Mekanismen för jonbyteshärdning innefattar huvudsakligen följande två punkter: ① ersätter joner med mindre radie med joner med större radie under glasmjukningstemperaturen, styvheten hos materialet förhindrar att den införda spänningen släpps och bildar ett tryckskikt på ytan; ② Att ersätta natriumjoner med litiumjoner minskar den termiska expansionskoefficienten för materialytan, håller den keramiska ytan i ett komprimerat tillstånd under kylning och ökar energin som krävs för sprickutbredning. Effekten av jonbyte påverkas av faktorer som utbytestid, temperatur och jonkoncentration. Den vanligaste är en pasta som huvudsakligen består av K2HPO4 eller kaliumnitrat, som beläggs på ytan av porslin och värms upp i en standard dentallaboratorieugn för att fullborda jonbytesreaktionen.