Polyoximetylenstruktur och prestanda
Polyoxymetylen (POM) uppvisar anmärkningsvärda prestandakuärer främst på grund av dess höga densitet och höga kristallinitet. Dessa egenskaper bidrar till dess exceptionella hårdhet, styvhet, dimensionell stabilitet, trötthetsresistens och kemisk resistens. Den höga densiteten och kristalliniteten begränsar effektivt rörelsen av dipolmoment i CO -bindningarna i molekylkedjan, som ger utmärkt elektrisk isolering och dielektriska egenskaper till POM.
POM: s terminalgrupper har emellertid en semi-acetal struktur, som påverkar dess termiska stabilitet. Vid temperaturer runt 100 grader kan de halvpetala slutgrupperna gradvis depolymerisera, vilket leder till en minskning av värmebeständigheten. När den värms upp till cirka 170 grader kan POM genomgå automatisk oxidation längs molekylkedjan och frigöra formaldehyd. Denna formaldehyd oxideras därefter till myrsyra vid förhöjda temperaturer och i närvaro av syre. Myrsyra påskyndar nedbrytningen av POM, vilket kräver användning av värmesstabilisatorer, antioxidanter och formaldehydabsorberare under bearbetningen av homoformaldehydhartser.
Sampolymerformaldehyd, som innehåller en viss mängd CC-bindningar i dess molekylkedjor, erbjuder förbättrad termisk stabilitet jämfört med homoformaldehyd. CC -bindningarna hjälper till att mildra oxidativ nedbrytning, vilket förbättrar polymerens termiska stabilitet. Icke desto mindre uppvisar både homopolymer och sampolymerformaldehyd inneboende begränsningar i termisk och oxidativ stabilitet, som måste hanteras noggrant under bearbetning och tillämpning.